Gubben Grå
Dikten
De rikas öden är ej alltid lätta.
En dag de måste ju från guldet gå.
Om deras krassa liv jag vill berätta.
Jag tänker närmast då på gubben Grå.
Han gnidig är och har blott ett i tanken,
att samla guld och bli rik på gamla dar.
Varenda slant han sätter in på banken.
Ty vishet lär ju - den som spar han har.
När någon går med lista för de arma,
som många, många andra skrivit på.
Man undrar om han sig vill förbarma
och ge en slant till dessa sjuka små.
Men gubben stirrar stint med ögon vassa.
Nej, ännu är inkomsterna för små.
Men när jag blivit stadd vid bättre kassa
ska jag väl ge en skärv, sa gubben Grå.
En mager kost och därtill slitna kläder,
så ser det ut, hans gråa trista liv.
Men åt en hög med pengar han sig gläder.
Det är hans enda stora tidsfördriv.
Ja, detta var en bild ur verkligheten.
En bild så typisk utav mammons barn,
som blivit slavar under girigheten.
Och som har fångats i dess hemska garn.
Nu åren gått och gubben Grå är döder.
Fick intet med av det han sparat har.
Han ärvdes utav några yngre bröder
som söpo tills dess ingenting fanns kvar.
Av gubbens alla många tusen klöver,
han under åren hade samlat på,
blev ej en skärv, ett enda öre över
att ge de hungriga och frusna små.