Vädrets makter
Dikten
Regn och åska, brak och dunder.
Svarta moln på himlen jaga.
Plötsligt klövs de utav blixtar,
skars itu av drivet mönster.
Kopparskyar rullar samman,
rymden kokar i sin vrede.
Himlen gråter, fäller tårar
som på jorden blir till bäckar.
Mänskan bävar, fågeln tystnar.
Djuren söker skydd i lunden
medan vädrets makter rasar.
Åskans dån blir till ett muller,
dovt försvinner det i fjärran.
Stromen mojnar, regnet upphör.
Solen sänder sina strålar.
Och som radband vattnets pärlor
hänga kvar i trädens lövverk.
Blir till prismor, gnistrar glittrar.
Frisk och grön är jordens grönska,
badad nyss i himlens källor.
Fågelsången åter stiger
upp mot ljusa höga rymder.