Minnets rosor
Dikten
Minnets rosor sällsamt locka.
Sinnet väcks, jag börjar plocka.
Några mörka, några ljusa.
Några de vars doft berusa.
Kärleksrosor var så få.
Höstlig vind dess kalkar brände.
Lyckans rosor från mig vände.
Tacksamhet mitt hjärta fyllde,
när glädjens blomst´ mitt liv förgyllde.
Ack dess rosor var så små.
Minnets rosor ofta, ofta
underbart och ljuvt de dofta.
Stundom något dimomhöljda,
ofta utav tårar sköljda.
Rosen har ju även tagg.
Om än stungen av dess törne,
vill jag bättre än tillförne
kunna le igenom tårar.
Kunna le mot nya vårar
utan minsta lilla agg.