Livsresans slut

Visst är det skönt för trötte vandrarn´
att nå fram till hemmets dörr.
Att få vila ut från mödan,
finna ro som aldrig förr.

Visst är det skönt för tröttad sjöman
när han äntligt´ hamnen når.
Att få lämna storm och vågor,
glömma varje sorgens tår.

Hamn framför! O, jag ser staden
glimmande i himmelskt ljus.
Himlens änglar mig välkomna.
Farväl, farväl i vågors brus.

Till dikten →