Flyttfågelsträcket i skyn drar förbi.
Mannen med pensel, färg och staffli
söker att tolka var skiftning uti
deras dräkt, deras sång, deras klagande skri.
Du flyttfågel lyfter ditt vingepar.
Själen likt duvan till arken far.
Till staden så strålande underbar,
till landet där varje varför får svar.
Vingarna putsas från grus, stoft och sand.
Hjärtat är fyllt av trånadens brand.
På längtans fjädrar själen ibland
gör utflykt till himmelens land.
Visst målar konstnären den resskrud du bär.
I sköna prunkande färger dig klär.
Men kan han den måla, den längtan dig tär,
att få sträcka mot renare sfär?
Till dikten →